Att veta att det kommer en tredje...

Mitt i sminkningen och låtvalen inför Saras lilla fest.

Ett samtal som jag redan innan jag svarade visste vad det handlade om.

Mormor är död.

Hon var inte sjuk så jag vet inte hur jag kunde veta...men det gjorde jag.

Min mormor var underbar.

Jag kommer alltid minnas henne klädd i bomulls-klänning, permanentat hår, doften av såpa, hur hon snoppade ärtskidor på träbänken utanför huset, hur det doftade plommon-späckad fläskkarré och hur hon tittade ut genom köksfönstret när hon diskade.

Hennes äpplekaka som jag aldrig kan få lika god.

"Turistens klagan" som hon tyckte så mycket om.

Hur man aldrig skulle vara till besvär...

När jag och min lillebror plockade så mycket hallon & jordgubbar vi orkade bära i det stora trädgårslandet.

Hon rensade torsk, makrill och ål lika vant som om hon gjort det alltid...

Och, det hade hon ju faktiskt.

Jag har så otroligt dåligt samvete för att jag inte hann säga att jag älskade henne.

Men nu ska jag och familjen åka och säga farväl.

Sov gott lilla Elsa.

Snart får du träffa morfar igen...