Pappa ringde.
Någon som bryr sig...
Mammas röst ekar fortfarande tyst.
Lovade iaf att komma ut till landet någon dag.
Han saknade visst sin dotter.
Fick ett annat samtal strax innan...
Ett som gjorde mig ledsen på ett annat sätt.
Ska det vi har sluta innan det började?
Av en anledning så dum...
Jag respekterar det men gillar det inte.
Jag fäster mig inte vid speciellt många men när jag gör det hänger jag kvar...länge.
Och jag tror att det kan bli bra.
Jag & O.
Men först måste vi ge det en ärlig chans.
Långt borta från måsten, andras ögon och regler.
Att kunna hyra en film mitt i natten.
Komma hem kl 06 efter krogen och duscha utan att störa.
Kunna ta en sovmorgon till eftermiddagen och äta hämtmat i sängen.
Eller kunna kramas överallt när man vill...
Det behöver eg inte va mkt svårare än så för att det ska bli bra.
1 kommentar:
sounds good:)
Skicka en kommentar